Fortsättning följer och anmälningar är på G

Så har jag då tröttnat rejält. Och kommer att vidta åtgärder. Linda i vimlet och Marcus on the rocks är två bloggare som de senaste veckorna fyllt sina liv med att skriva skit om mig och "mitt" påstådda fusk. Detta handlar såklart om den, eller snarare de, personer som just nu agerar runt om på bloggar i mitt namn och uppmanar till att bli medlem i en klickpool som ska leda till fler unika besökare på dennes respektive blogg.

Linda i vimlet påstår sig gjort en enkätundersökning bland sina besökare gällande om jag är en feg lort som inte vågar stå för det jag gjort, kontra om jag införskaffat mig rollen som offer. Resultatet är väl ingen direkt överraskning om man kollar bloggarens åsikter om mig i sina tidigare inlägg. Dessutom är jag tydligen också skapare av denna blogg som diskuterar Lindas nätmobbning och ifrågasätter hur folk egentligen får bete sig. Det är inte jag. Men det är skitsamma. Jag ställer mig absolut bakom den med mitt fulla stöd.

Marcus on the rocks påstår sig ha grävt bland IP-adresser och tydligen lyckats gräva fram att avsändaren (jag eller mitt alter ego då alltså) ska komma från min hemadress. Spännande. Jag ska nog ta ett snack med mina grannar, då jag själv varken innehar privat dator eller abbonnemang.
Dessutom ogillar han det faktum att jag är flata - men ändrar sig sedan och anser att jag bara är det på låtsas för att hippa upp min image.

Hahahaha! Fantastiskt! HBT-rörelsen har gjort enorma framsteg när det anses vara hippare att vara flata än straight. Lovely. Men i övrigt så får det nu vara slut på denna bullshit - och anmälningar kommer att följa.

Erik & Mackan super och garvar hela vägen till banken

Erik och Mackan är tv-sjärnor i TV6:s program med samma namn. Ikväll testade männen - som bär en tydlig vilja att bli de nya Filip & Fredrik - sätt att bli av med sin baksmälla. Och för en baksmälla krävs en fylla. En fylla som vi som tittare såklart får följa step by step i dess uppbyggnad. Grabbarna garvar, dricker, garvar igen, dricker mer och inslaget är fenomenalt gjort. Jag skulle tro att majoriteten av tv-tittarna drar på smilbanden ett par gånger. Ett fåtal ser den problematik som kommer i kölvatnnet av denna typ av inslag. För om Erik & Mackan, Filip & Fredrik och resten av majoritetskändisvärlden skildrar alkohol som värsta coola grejen antar jag att det är så. För allt som visas i TV är ju sant. I alla fall är det det de vill få oss att tro.

Party i kulisserna - all night long

Det tog 14 år, sedan fick jag äntligen min första
Micael Bindefeld inbjudan. Lovely!

Hur svårt kunde det vara att förutse detta Mona Sahlin?

I senaste SIFO-mätningen rasar förtroendet för Mona Sahlin och jag undrar hur någon ens kan vara förvånad. Efter att Socialdemokraterna och Miljöpariet ingått tvåsamhet och lämnade tredje partnern Vänsterpartiet utanför relationen, ändrades väljarsympatierna och Alliansen skrattade hela vägen till jobbet.

Redan innan detta var officiellt höjde jag varningsflaggan. Att Miljöpartiet och Vänsterpartiet - kanske framförallt Peter Eriksson och Lars Ohly - inte är varandras största fan är ingen hemlighet. Däremot gäller det att kunna göra konsekvensanalyser av de beslut man fattar och därmed också kunna lägga undan meningsskiljaktigheter. Här menar jag självklart inte att partierna ska överge sina värderingar och hjärtefrågor. Det ska vara skillnader partierna emellan - det är det som skapar mångfald och utvecklar vårt samhälle. Jag tänker snarare på hur man går till väga.

Målet för alla tre partierna i opposition är att 2010 överta makten från Alliansen. Att Miljöpartiet helst rular själva med sossarna är inte det minsta konstigt. Vänstern skulle helst också styra Sverige utan att behöva kompromissa med Miljöpartiet. Men det är så himla underligt att Mona Sahlin inte kunde förutse den känslostorm som jag - med liten inblick i LO- och vänsterfalangen - kunde, i och med uteslutandet av Vänstern.

Partiernas inkompetens att utåtsett stå enade kommer att vinna valet 2010. Till Alliansen.

Stressbollar rakt in i hjärtat

I fredags arrangerade Handelscity en kampanj i Stockholms morgonrusning. Vi valde att dela ut stressbollar på den plats där man kan möta den mest intensiva och kompakta stressen på ett och samma ställe - Centralstationen of course. 18 000 stressbollar delades ut och det värmer mitt hjärta då dessa bloggare - Andreas Linder och Golfer - hyllar min idé. Thankzzz guys!

Here we go again

Den bloggare som jag för ett par veckor sedan hade en cyberspacedispyt med bytte häromveckan bloggadress. Detta uppmärksammade Jens mig på. Jens är en person som kommenterat mitt inlägg 'Stulen identitet'. Genom honom hittade jag då denna bloggares nya adress och därmed hennes nya inlägg när det kommer till mig.
Inlägget tar upp det faktum att någon därute skriver - användandes mitt namn - i kommentatorsfälten hos andra bloggare och uppmanar dessa till att vara med i någon typ av klickpool som på det sättet ska generera fler unika besökare till ens blogg.

Asså, jag visste att tjejen var fejk o fusk. Desperat wannabe.

Jag tittade också på länken till hennes senaste inlägg. Där skriver hon att nån stulit hennes identitet och skickat meddelandet i hennes namn liksom. Typ det var inte hon, det var typ nån annan som jävlas med henne.
Njaa... teoretiskt är det möjligt. Så som hon beter sig mot andra bloggare och kränker andra bara för att folk inte delar hennes normativitet-åsikter, lätt att förstå att nån skulle jävlas med henne. Hon typ ber om det.
Men nu ser jag att det finns en liten detalj i meddelandet: det står att hon bor på nedre botten. Som jag vet finns ingen info i offentliga register om vilken våning du bor på. Bara hon kan veta det! skriver Linda, som personen kallar sig.

Nu råkar det ju vara så att om jag - i mitt riktiga jag då - skulle vilja kommentera samt ha fler besökare, vore det helt enkelt inte bara smartare då att använda min signatur? Skriver jag en kommentar hos Blogger så blir det faktiskt automatiskt en länk till min profil och blogg. Då slipper man ju själv liksom knappa in adressen.
Vågar också drista mig till att påstå att det lätt går att ta reda på vilket våningsplan jag huserar på - frågan är mer bara varför. Men jag har uppenbarligen upprört någon eller några så pass mycket att de lägger ner energi på att hänga ut mig med personnummer och adress.

Då betyder i alla fall mina åsikter är så pass heta att man tar dem på allvar.

Stulen identitet

Uppenbarligen har jag retat upp någon i bloggsfären och skaffat mig ytterligare fiender eller vad jag nu ska ge dem för epitet.

Igår ramlade det in brev på Facebook och kommentarer här i bloggen om påstådda kommentarer jag ska ha lämnat hos andra bloggare runt om i cyberspace. De var allt annat än glada och ifrågasatte hur jag tänkte. De drabbade bloggarna har blivit tydligt utvalda av personen som agerat i mitt namn.

Personen i fråga har i kommentatorsfälten lämnat ut mitt namn, personnummer, hemadress - till och med våningsplan, samt adressen hit till min blogg. I kommentarerna så snackas det något om klickklubb eller liknande som ska generera fler läsare till bloggarna om man går med i denna klubb och att det ska finnas pengar att tjäna.

Någon har bestämt sig för att svärta ned mitt namn. Och det är kanske bara att gå tillbaka i mina inlägg för att gissa sig till vem eller vilka som kan tänka sig stå bakom detta...

Alliansen tänker smart och snor vänstersidans retorik

Ingen kan anklaga Moderaterna och Allians för Sverige för att vara dumma. Inför valet 2006 snodde de åt sig sossarnas hjärtefråga: jobben. Helt plötsligt var det Moderaterna som var det Nya Arbetarpartiet. I förra veckan tog de vänstersidans slagord 'Upp till kamp' - och idag valde de blåare färgnyanserna att på DN Debatt använda en retorik som får det att låta som att de tycker fackförbund och a-kassa är något tryggt och bra. Vad det handlar om är att de vill att a-kassan ska förbli låg, lönerna dumpas - jobblinjen är och förblir deras prioritet - och då är det viktigare att människor arbetar, inte att de har rimliga löner för det arbete de utför.

Marta och bästa vännen Johanna Frisk

I dagens pappersupplaga av DN kan man läsa om att imorgon måndag ska Marta ge besked till Umeå IK om hon väljer att stanna eller packa sina väskor och ta dessa över Atlanten och miljonerna som hägrar i landet Dubbelmoral. I samma artikel får vi veta att bästa kompisen Johanna Frisk tvekar inför en medflytt till USA då hennes kontraktsförslag inte är lika guldkantat som bästa vännen Martas.
Bästa vänner. Den har jag också använt. När jag var 17.

Och så undrar vi varför folks föreställningar inte bryts...